Cactus har varit en otroligt speciell hund. En sån där once in a lifetime hund. Han har funnits med halva mitt (Maddes) liv. Han har lärt oss så mycket och vi har gjort så mycket ihop. Han har genom åren charmat många och varit en otroligt fin rasrepresentant på många vis. Både snygg och med en otroligt fin och stabil mentalitet, vänlig, trygg och okomplicerad i alla situationer med folk, djur, både hanar och tikar.

En hund med en fin på- och av-knapp. Gjorde vi saker hängde han på med glädje och entusiasm men där emellan kopplade han av oavsett om det var i vardagen, utanför tävlingsbanan eller utställningsringen. Vi har testat på mer eller mindre alla hundsporter som går att träna men fastnade på lydnad, spår, viltspår, utställning och rallylydnad. Titlarna talar för sig själv men han var en hund som älskade att visa upp sig och att få jobba. Han var den andra eurasiern någonsin med både norskt och svenskt viltspårschampionat. Den första eurasiern som tog RLD M (motsvarande rallylydnadschampionat innan vi fick det) och till dags dato den enda eurasiern som kvalat till och startat SM i rallylydnad. Han har lämnat 8 kullar efter sig och vi har själva en dotter hemma vilket vi är väldigt tacksamma för. En del av honom finns fortfarande med oss och kvar i denna värld.

Att beskriva Cactus, vad han har betytt för oss och vårt liv ihop i en kort text är omöjligt. Orden räcker inte till och inget jag kan skriva kan göra honom rättvisa. Ni som kände honom vet vilken otrolig och speciell hund han var. Han har lämnat oss och flocken i enorm saknad och tomheten är lamslående. En livstid med Cactus hade fortfarande inte varit tillräckligt. Älskade, knasiga lakritstroll, vi saknar dig så det gör ont. Du har betytt allt för oss och vi är så oerhört glada för att just vi fick äran att dela vårt liv med dig och bli dina människor. Du fattas oss!

Jag vet att tiden läker alla sår, men det här kommer alltid finnas som ett skavsår i hjärtat. Den här texten är så svår att skriva och tårarna rinner. Vår älskade lilling Indie som fick somna in alldeles för tidigt, bara 6 år gammal. Vi försökte verkligen att hitta anledningen till varför hon inte mådde bra, men till slut var vi tvungna att inse att vi inte skulle kunna lösa det. Så som Indie mådde var det inte heller ett alternativ att hon skulle flytta.

Hon kom in i våra liv som en virvelvind. Den galnaste, underbaraste och ta mig fan jobbigaste lilla varelse vi mött. När hon var med på noterna gav hon allt och bannade oss när vi inte var snabba nog. Då fick hon hitta på egna lösningar tyckte hon. Och gudarna ska veta att hon hade kreativa lösningar. Kära värld som hon härjade. Och som vi saknar det! Och henne!

Efter många om och men hann hon bli mamma till en kull valpar tillsammans med Cactus, 5 tikar och 2 hanar. Så glada vi är för det! Hon var en otroligt duktig mor. Vissa av “barnen” är så lik sin mamma att det gör ont men samtidigt så finns hon kvar genom dem. Vi har ju vår egen Hallon hos oss och nu hoppas vi på “barnbarn” framöver.

Vi är så tacksamma för att hon kom till oss, även om det också betytt att vi förlorat mycket. Vi älskar vår lilla “Hundini” till månen och tillbaks!

Vår tredje eurasier var en riktig rödtott! Han var den största livsnjutaren vi träffat på – tills vi mötte Whiskey. Remuz livsglädje var otrolig och de som kände vår (utåt sett) lite buttra kille vet vilken pajas han var. Grabben som vägrade bli vuxen, precis som Peter Pan.

Remuz hade höftledsdysplasi och vi rehabiliterade honom från ca fyra års ålder. När han var fem år skadades han vid träning och fick då bli pensionär, eftersom han behövde stå på medicin resten av sitt liv. Troligtvis var det medicinen som gav honom skador på njurarna så att han fick förhöjda njurvärden.

Nu låter det som att han satt i ett glashus i hela sitt liv, men så var inte fallet. Vi bestämde redan tidigt att han skulle få leva som en vanlig hund så långt det var möjligt. Hellre ett kort och lyckligt liv än ett långt och tråkigt. Visst lade vi ner extra tid på att simma, gå med benviktsmanchetter, klövjeväska osv, men han var lika glad och lycklig för det. Han gick bort strax innan han skulle fylla 11 år och det var vare sig höfter eller njurar som var orsaken. Han fick magomvridning och vi bestämde att han skulle ha det bäst om han fick somna in.

Han ledde flocken utan att vi märkte av det något speciellt. Men när han inte fanns där längre såg vi vilken otroligt stark individ han hade varit och hur fint han hade visat de andra vägen. Vår finaste, underbaraste Peter Pan. Som vi saknar dig! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!

Eros var vår första eurasier, som kom till oss nästan 9 år gammal. Han föddes i den tredje kullen i Sverige. Han och hans syskon ökade antalet eurasier till hela 21 st i Sverige. Han var en underbar hund som lärde oss otroligt mycket!

Jack kom till oss drygt 5 månader gammal. Han blev tyvärr bara 14 månader gammal då han hade beteendeproblem.

Då, 2004, var svart en ovanlig färg. Det fanns bara 5 helsvarta eurasier i sverige. Jack hade en svart syster och Sund Stamm’s kennel fick 3 helsvarta tikar nästan samtidigt. Den ena av de tikarna blev stamtik hos Lovely Megan’s kennel och hon har lämnat sin vackra svarta färg vidare till flera av sina avkommor.